|
 |
KOMPENDIUM MED
|
|
FRAMTAGET INFÖR SKKs UTBILDNING AV MÖNSTRARE FÖR RASEN 2001-12-14 |
 |
|
BIR och BIM på Sydney Royal 1992
Domare:
Lars Adeheimer
|
|
Varför har
Jack Russell terrier en australisk
standard?
Irländsk skrift, översatt från engelska av Siv
Jernhake.
-
Jack
Russell terrier har varit en godkänd ras i Australien sedan
1991.
-
Den
australiska Jack Russell terriern hade förmånen att ha hängivna och kunniga
supporters i The Jack Russell Terrier Club of Australia (Inc.), som grundades
1972. De förde stambok och hade noggrant nedtecknade stamtavlor som kunde
styrkas. Klubben har en växande grupp av typlika hundar som fått internationellt
erkännande under namnet australisk Jack Russel terrier.
- The
Jack Russell Club of Australia var ansvarig för rasens utveckling fram till
1991.
-
I
Australien registrerades 1977 stycken Jack Russell terriers år
1988.
- Den
australiska standarden är kortfattad, noggrann, beskrivande och internationellt
tillämplig.
- Australiensarna
hade erfarenhet av att tidigare ha utvecklat bordercollien som en godkänd ras
och förde fram den till dess nuvarande höga standard.
De utnyttjade den kunskapen också på Jack
Russell terrier.
Kommentarer till standarden för
Jack Russell terrier
Utgivna av Australian National Kennel Council.
Översatt från engelska av Siv Jernhake.
Kommentarerna anges i kursiv, röd stil.
Den av SKK:s Standardkommitté fastställda standarden är infälld i normal
stil.
.......................................................
|
|
STANDARD FÖR JACK RUSSELL TERRIER
ORIGINALSTANDARD 2000-10-25
FCI-STANDARD nr 345, 2001-06-08;
engelska
SKK:s
STANDARDKOMMITTÉ 2001-09-26
|
Ursprungsland/
hemland: |
Australien |
|
Användningsområde: |
Duglig jaktterrier, lämpad för grytjakt. Utmärkt
sällskapshund. |
|
FCI-Klassifikation |
Grupp 3, Sektion 2 |
|
Bakgrund/ändamål: |
Jack Russell terrier kommer ursprungligen från
England. Där formades rasen under 1800-talet av kyrkoherde John (Jack) Russell.
Han utvecklade en typ av foxterrier, som passade de jaktegenskaper han sökte i
en hund, som skulle klara av livet med foxhounds, likaväl som att den skulle kunna
gå ner i rävgryt eller driva ut andra rovdjur ur dess bohålor. Två varianter
utvecklades ur så gott som samma linjer, enda skillnaden var egentligen storlek
och proportioner. Den högre, mer kvadratiskt byggda varianten är numera känd
som Parson Russell terrier medan den lågbenta, proportionellt längre är
känd som Jack Russell terrier.
Kommentar:
Bröstkorgen skall inte vara för djup eller för bred då bröstomfånget
skall vara 40 - 43 cm och mankhöjden står i relation till vikten. Således skall
en 25 cm hög hund väga drygt 5 kg och en 30,5 cm hög hund skall väga 6
kg.
Tänk på att Jack
Russell terriern är en liten hund
som skall kunna ta sig in i ett rävgryt och måste vara så byggd att den kan
vända där inne. |
|
Helhetsintryck: |
Jack Russell terrier skall vara en karaktärsfull,
aktiv, stark och smidigt byggd jaktterrier med flexibel kropp av medellängd. De
snärtiga rörelserna passar det alerta uttrycket. Kupering av svansen är
valfritt i Australien. Pälsen kan vara slät, sträv eller raggig. |
|
Viktiga måttförhållanden: |
Kroppen skall vara längre än den är hög.
Kroppsdjupet, mätt från manke till bröstben, skall ha samma mått som benen,
mätt från armbågarna till marken. Bröstkorgens omkrets bakom armbågarna
skall vara ca 40-43 cm. |
|
Kroppslängden måste vara i
proportion till höjden. Helhetsintrycket
ska vara en kompakt, balanserad
hund som alltid är i stark kondition.
Exempel på typiska fel:
|
För djup bröstkorg |
För krum rygg |
|
Uppförande/
karaktär: |
Jack Russell terrier skall vara livlig, alert och
aktiv med ett intensivt och intelligent uttryck. Rasen skall vara framåt,
orädd och vänlig med gott självförtroende.
Kommentar:
Nyckelorden är stort självförtroende, livliga rörelser och intensivt
uttryck. 'Framåt och orädd' betyder inte aggressiv. Den skall vara vänlig och ha
ett gott självförtroende - alltså en hund som ser ut att ha roligt. Den får inte
vara nervös, aggressiv eller skygg. Bra temperament och god karaktär har alltid
varit viktiga egenskaper i rasen. De är stora personligheter och är
anmärkningsvärt modiga för sin storlek. De är lika förtjusta i att gå på jakt,
som att leka med barnen hemma. |
|
Huvud: |
|
|
Skallparti |
Skallen skall vara flat, måttligt bred och gradvis
avsmalna mot ögonen och det breda nospartiet.
Kommentar:
Skallen skall ej vara välvd eller s.k. äppelskalle. |
|
Stop |
Stopet skall vara väl markerat men inte
överdrivet. |
|
Nostryffel |
Nostryffeln skall vara svart. |
|
Nosparti |
Nospartiets längd från stop till nostryffel skall
vara något kortare än avståndet från stop till nackknöl.
Kommentar:
Nospartiet får ej ha tendens till att vara snipigt. |
|
Läppar |
Läpparna skall sluta tätt intill käkarna och vara
svartpigmenterade. |
|
Käkar/Tänder |
Käkarna skall vara mycket starka, djupa, breda och
kraftfulla.
Kommentar:
Eftersom det är en jagande terrier är fullt tandantal och korrekt saxbett
synnerligen önskvärt. Alla andra varianter är ett allvarligt fel och någon annan
typ av bett är ej acceptabelt. En arbetande terrier kan dock råka skada eller
tappa en tand som en uppenbar följd av en olyckshändelse och i ett sådant fall,
om bettet i övrigt är korrekt, skall man ej döma ned
hunden. |
|
Kinder |
Tänderna skall vara starka och sluta i saxbett.
Kindmuskulaturen skall vara välutvecklad. |
|
Ögon |
Ögonen skall vara små, mandelformade och mörka
med intensivt uttryck. De får inte vara framträdande. Ögonkanterna
skall sluta väl an och vara svartpigmenterade.
Kommentar:
Ljusa ögon är fel liksom stora, runda ögon som stör uttrycket. Pigmenteringen
på unga hundar med vitt ansikte kan ibland ta tid att utvecklas. Men detta
faktum kan man ej ta hänsyn till när man dömer, eftersom man inte kan veta om
pigmentet skall komma eller ej. Det är ej ett fel att ha vitt ansikte, om
ögonkanterna och nosen har svart pigment. |
|
Öron |
Öronen skall vara övertippade framåt med ett
visst lyft i basen eller vara helt nedhängande. De skall ha fin struktur och
vara mycket rörliga.
Kommentar:
'Fin struktur' betyder att örat känns mjukt och tunt att ta i och inte känns
grovt och tjockt. Öron som är övertippade framåt och nedhängande öron är lika
korrekt. Men nedhängande öron, som är för stora eller lågt ansatta är fel.
Ståndöron (ett eller båda) är ej tillåtna. En hund som skall jobba under jorden,
måste kunna täcka örongångarna. |
|
Korrekta
öronställningar
Felaktiga öronställningar
Samma huvud från
tre olika vinklar
|
|
Hals: |
Halsen skall vara muskulös och torr och bära upp
huvudet med god hållning.
Kommentar:
Den muskulösa torra halsen blir gradvis grövre ned mot skuldrorna. En stark
hals behövs för att kunna arbeta i begränsade utrymmen. |
|
Kropp: |
Kroppen skall vara rektangulär.
Kommentar:
Tänk på ryggmåttet 'något längre än mankhöjden', samt att ländpartiet skall
vara kort. Detta kan tolkas på olika sätt, men en Jack Russell är inte en
kvadratisk hund som en Parson Russell och den är inte rektangulär som en
skyeterrier.
Mät avståndet från manke till svansrot och tänk på
att benlängden är halva mankhöjden.
Benlängden skall vara samma mått som bröstdjupet.
Frambenen är alltså inte korta, de är i proportion till hundens
storlek.
Australisk terrier är en lågställd ras och kan
beskrivas som kortbent. Cairnterriern skall ha måttligt långa ben. Foxterriern
skall ha varken för långa eller för korta ben, vilket antyder 50:50 proportion.
Cesky-, Dandie Dinmont-, Glen of Imaal-, Norfolk-, Norwich-, Skotsk-, Skye- och
West highland white terrier standarderna beskriver frambenen som korta men INTE
Jack Russell standarden.
Jack Russell är inte heller en
Parson Russell med
kortare ben. Parson Russell är en kvadratisk hund där mankhöjden är lika med
måttet från manke till svansrot. Jack Russell är endast marginellt längre.
Fastän det inte står i parsonstandarden antar man att proportionerna benhöjd /
bröstdjup också är 50:50, samma som hos Jack Russell. Man talar bara om korta
ben när proportionerna är ca 40:60.
Jack
Russell terrier
är en liten, välbalanserad hund men den är inte kortbent.
|
|
Rygg |
Ryggen skall vara plan. Längden från manken till
svansansättningen skall vara något större än mankhöjden. |
|
Ländparti |
Ländpartiet skall vara kort, starkt och kraftigt
musklat. |
|
Bröstkorg |
Bröstkorgen skall hellre vara djup än bred, med
gott avstånd till marken så att bröstet befinner sig mitt emellan manken och
marken. Revbenen skall vara väl välvda i sin övre del mot kotpelaren, sedan
bli flatare mot sidorna så att bröstkorgen kan omslutas bakom armbågarna med
två händer - dvs. vara ca 40 till 43 cm i omkrets. Bröstbensknappen skall vara
tydligt markerad framför skulderled/överarmsled.
Kommentar:
Lägg särskilt noga märke till lydelsen 'bröstkorgen skall hellre vara djup än
bred' och att bröstomfånget bakom armbågarna kan greppas (spannas) med två
händer, ca 40 - 43 cm. Kolla och mät greppet i dina egna
händer.
Kom ihåg:
bröstomfånget är fastlagt i rasens standard och är lika viktigt som måtten 50%
benlängd och 50% bröstdjup.
Många Jack Russell har för vida bröstkorgar. När en
Jack Russell arbetar i ett trångt utrymme lägger den sig på sidan för att komma
igenom en trång passage. Med en vid bröstkorg skulle den
fastna. |
|
Denna hund är INTE korrekt;
för
lång, för djup bröstkorg,
för korta ben, ej korrekt front,
tung över
skuldran.
|
|
Svans |
Svansen kan hänga ner när hunden är i vila. När
hunden rör sig skall den bäras upprest. Om svansen är kuperad skall
svanstippen vara i höjd med öronen.
Kommentar:
Svansen är en viktig detalj. Domarna måste komma ihåg att svansen får hänga
ned när hunden är i vila och att detta inte är ett fel. Högt buren svans kopplas
ofta ihop med terriertemperament. En hel del hundar fäller svansen när de står
stilla, men har ändå terriertemperament.
Observera att en kuperad svans skall ha svanstippen i
höjd med öronen. En arbetande terrier måste ha så lång svans, att man kan ta tag
i svansen som i ett handtag.
Kom ihåg att när hunden är i rörelse måste svansen
bäras upprätt vare sig den är kuperad eller ej och ej böjas över ryggen. |
|
SVANSKUPERING ÄR FÖRBJUDEN I SVERIGE. |
|
Extremiteter: |
|
|
Framställ: |
Frambenen skall vara raka från armbågarna ner till
tårna, såväl sedda framifrån som från sidan. |
|
Skulderblad |
Skulderbladen skall vara väl tillbakalagda.
Skuldrorna skall inte ha kraftig, bullig muskulatur. |
|
Överarm |
Överarmarna skall vara tillräckligt långa och
vinklade så att armbågarna placeras under kroppen.
Kommentar:
Skulderbladen MÅSTE vara väl tillbakalagda. Frambenen måste vara raka.
Skuldra och överarm skall inte vara raka. Det är viktigt att väl vinklade
skulderblad och överarmar bibehålls i rasen. Överarmarna skall också vara
tillräckligt långa, så att armbågarna ligger väl in under kroppen och förbröstet
är synligt framför skulderleden. Jack Russellfronten är inte en s.k.
foxterrierfront.
Se upp med:
Raka skuldror, de påverkar rörelserna (hackneyrörelser).
Otillräcklig längd på överarmarna. Krokiga "fransyska" framben. Var särskilt
noga med strävhåriga individer, då håret kan dölja vissa
fel. |
|
Framtassar |
Framtassarna skall vara runda, hårda och kompakta,
varken inåt eller utåtvridna. De skall inte vara stora. Tårna skall vara
måttligt välvda.
Kommentar:
Runda tassar är lika kattassar med tjocka trampdynor. |
|
Korrekt front framifrån och från
sidan
Exempel på felaktiga
fronter
|
|
Bakställ: |
Bakstället skall vara starkt, muskulöst och
välbalanserat i proportion till framstället.
Kommentar:
Bakstället skall ge gott påskjut i rörelse och ej hoppande eller skumpande
rörelser. |
|
Knäled |
Knälederna skall vara väl vinklade. |
|
Has |
Hasorna skall vara lågt ansatta. |
|
Mellanfot |
Mellanfötterna skall vara parallella sedda
bakifrån när hunden är naturligt uppställd. |
|
Baktassar |
Baktassar som framtassar. |
|
Rörelser: |
Rörelserna skall vara jämna, fria och fjädrande.
Kommentar:
Många har inte jämna, fria, fjädrande rörelser på grund av att överarmen är
för kort och skuldran för rak. De måste ha god steglängd och bra påskjut med
fjädrande, spänstiga kaxiga rörelser. Försök att se dem på löst koppel. Många är
trånga bak. Hasorna skall vara parallella i rörelse. Se upp med osunda rörelser,
skuttande, patellaproblem eller hackneyrörelser. |
|
Päls: |
|
|
Pälsstruktur |
Strukturen kan vara antingen slät, sträv eller
raggig och den skall vara vädertålig. Pälsen skall inte ändras (genom
trimning) för att se slät eller sträv ut.
Kommentar: De
tre hårlagen döms tillsammans och får blandas i aveln. Vilket hårlag hunden än
har är kroppsbyggnaden densamma och inget hårlag skall föredras före ett
annat.
Släthår skall ha en bra, tät, slät
päls.
Raggig; just så, hård och tät, inte ullig eller
silkig.
Sträv; ligger ganska slätt, men med mustascher,
ögonbryn och ibland ett skägg. Det är inte detsamma som en raggig som inte är i
päls för dagen.
Alla pälsar ska vara vädertåliga och skydda mot alla
väder, vassa taggar mm i terrängen.
'Pälsen skall inte ändras' avser i första hand de
raggiga som inte ska strippas ned för att likna en sträv päls. Om så har skett,
är pälsen på kroppen vanligtvis gles och skinnet lyser igenom och är alltså inte
vädertålig.
Kompendieredaktionens
anmärkning: Originalstandardens engelska text lyder "Coat: may be smooth,
broken or rough", vilket man i den svenska standarden översatt med "Strukturen
kan antingen vara slät, sträv eller raggig".
Hos andra raser, t ex griffon bruxellois, betyder
"rough" sträv (hos collie är betydelsen långhårig). Hårlagsvarianten "broken"
har vi inget bra svenskt ord för. Det är ett ganska kort, men hårt hår med
endast obetydliga ögonbryn och mustascher. Att detta hårlag hos Jack Russell
kallas "sträv" och det längre sträva för "raggig" kan vara förvillande, då samma
typ av "raggig" päls kallas "sträv" då den förekommer hos andra raser med samma
hårlag. |
|
Färg |
Enfärgat vitt skall dominera, tecknen kan vara
svarta och/eller röd-gula (tan). Tanfärgen kan vara från mycket ljust gulrött
till djupt kastanjerött.
Kommentar:
Observera att vitt SKALL dominera, alltså absolut vara den huvudsakliga färgen.
Trefärgade hundar accepteras, dvs. vitt med en kombination av vilka som helst av
de tillåtna färgerna. Brunt omfattar allt från citrongult till
mahognyrött. |
|
|
Svart nos och
svarta ögonkanter, lätt tecknad men korrekt |
Trefärgad - svart, tan och vit |
|
Idealteckning |
Acceptabel teckning, men får inte ha mer tecken |
|
Den vita färgen
dominerar ej |
Övertecknad |
|
|
Storlek/vikt: |
|
|
Mankhöjd |
Idealmankhöjden är 25-30 cm. |
|
Vikt |
Vikten skall vara densamma som 1 kg per 5 cm
mankhöjd, dvs. en 25 cm hög hund skall väga ca 5 kg och en 30 cm hög hund
skall väga ca 6 kg.
Kommentar: Den
ursprungliga standarden skrevs i inches (tum) - alltså vore 25,5 - 30,5 cm en
korrektare måttangivelse.
Jämförelse mellan storlekarna på olika raser i
terriergruppen:
|
Jack Russell |
ideal
|
25,5 - 30,5 cm |
|
Parson
Russell
hane |
min |
33 cm |
|
|
ideal |
35 cm |
|
Parson Russell tik |
min |
30 cm |
|
|
ideal |
33 cm |
|
Norwich & Norfolk |
ideal |
25 - 26 cm |
|
Australisk |
hane |
ca 25 cm |
|
Skotsk |
|
25,4 - 28 cm |
|
Cairn |
|
ca 28-31 cm |
|
Sealyham |
max |
31 cm |
|
Skye |
max |
25-26 cm |
|
Strävhårig fox |
max |
39 cm |
Om en Jack Russell överskrider 30,5 cm inkräktar den
på höjdmåttet för Parson. Om den är under 25,5 cm är det troligt att den inte är
välbalanserad och kanske har rokokofront. Förhållandet mellan mankhöjd och vikt
indikerar en lätt byggd hund. De flesta hanhundar idag ligger på skalans övre
del. Om en hund är för lätt eller för tung kan den inte vara
välbalanserad.
|
|
Fel: |
Varje avvikelse från standarden är fel och skall
bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
- Ej av typisk terrierkaraktär
- Ej välbalanserad, t ex överdrivna detaljer
- Tunga eller osunda rörelser
- Felaktigt bett eller käke |
|
Nota bene: |
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller
har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet. |
|
Testiklar: |
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt
utvecklade och normalt belägna i pungen. |
|
|
|
Ett urval av släthåriga
Jack Russell terriers i Australien
Ett urval av raggiga och
strävhåriga Jack Russell terriers i Australien
Ett urval av
huvuden
Fler
Jack Russells från
Australien
|
|
|
 |
 |
 |
 |
 |
 |
|
 |
|
 |
|
|
|
Jack
Russell terrierns färger
Bearbetad och översatt från
engelska av Siv Jernhake
Källa: Colour av Dr Julie
Tilbrook, DVM
|
|
VITT SKALL DOMINERA MED SVARTA ELLER BRUNA TECKEN |
|
I Australien får
rasen ha någon av följande sex färgvarianter. De nämns här i den ordning som de
vanligast förekommer.
Tan/vit
är vita med tanfärgade fläckar.
Tanfärgen kan vara allt från citrongult till chokladbrunt. Färgen skall vara
densamma på olika delar av kroppen, utom normala pigmentvariationer, som t ex
något ljusare över kinder, ögonbryn och nosparti, mörkare hår på öronen etc.
De tan/vita kan ha en separat gen
för SVART ANSIKTSMASK. Denna kan förekomma som en hel mask eller som en liten
svart skuggning på kinderna och/ eller kring ögonen.
Tan/vita hundar med svart mask är
inte trefärgade. Trefärgade har ljusare tecken i ansiktet (se
nedan).
Alla "ticks" på en tan/vit hund är
tanfärgade.
Trefärgade
är vita med svarta fläckar. Den
svarta färgen är jämn, men kan ibland ha tanfärgad underull eller en tanfärgad
gränszon till det vita. På kroppen kan förekomma såväl helt tanfärgade fläckar
som svarta, men huvudet är i stort sett svart.
På vissa hundar blir det svarta
mer tanfärgat med tilltagande ålder, ibland redan i valpåldern. Hos dessa
trefärgade hundar är vanligtvis en eller flera fläckar på kroppen
tanfärgade.
Trefärgade hundar har en speciell gen för tantecknen i ansiktet. Dessa
kan förekomma som en helt tan ansiktsmask eller som tanmarkeringar över
ögonen, på kinderna och på öronens insidor.
Ticks på en trefärgad är ofta tanfärgade om de förekommer på benen, på
lårens baksidor eller på bröstet och svarta på halsen och på kroppen.
Tan/vita (bruna)
Hos andra raser kallas ofta denna
färg sobel och vit. En äkta tan/vit (brun) är så mörk i färgen att den verkar
nästan svart och följer samma mönster som de trefärgade vad beträffar tan eller
ljusare markeringar. Ibland är huvudet tan och fläckarna på kroppen nästan
svarta. Underullen är vanligtvis tan och täckhåren en blandning av svarta och
tan hårstrån.
Två nyanser tan/vita
har två tydliga
nyanser av tanfärg. De två tan- nyanserna är tydligt avgränsade från varandra
och vanligtvis fördelade på samma sätt som black and tan markeringarna hos en
trefärgad. Den ljusare tanfärgen förekommer vanligtvis i
ansiktet.
Svart/vita
Vissa vita hundar med svarta
tecken har inte genen för tantecken i ansiktet, som de trefärgade har, utan
förblir rent svart-vita.
Man måste skilja genetiskt på
"svart-vita" och "trefärgade utan synlig tanfärg", alltså en vit hund med svarta
kroppsfläckar, inga ticks och ett rent vitt huvud och en vit hund med svarta
ticks på kroppen enbart. Hos den senare döljer det extremt vita närvaron av
anlag för tantecken.
Vita
är hundar utan
några färgtecken alls.
Genetiskt sett är vitt egentligen
en teckning hos en tan/vit eller en trefärgad, som är så utbredd att alla svarta
eller tan tecken är maskerade, dvs. inte synliga för ögat, utom hos vissa som har
ticks på huvud eller kropp. Dessa ticks kan vara svarta eller tanfärgade,
beroende på om hunden är en mycket litet tecknad tan/vit eller en mycket litet
tecknad trefärgad.
Tan/vit (brun) har påståtts tyda
på inkorsning av andra raser, men så är inte fallet.
En ganska lika färg är BRINDLE,
som inte är tillåtet hos en Jack Russell trots att det inte står i standarden. Brindle anses tyda på inkorsning av bulldoggsblod (genom bull terrier eller
staffordshire bullterrier bland andra).
Brindle är också en blandning av
svarta och tanfärgade hårstrån, men färgerna bildar strimmor (tigrering). Sobel
är en jämn blandning av bruna och svarta hår utan att bilda något mönster men
med ljusare partier som beskrivits ovan. Sobelfärgen fanns hos Jack
Russellterrierns anfäder.
Till skillnad från
Parson Russell
terrier, som i färg är mycket snarlik Jack Russell terrier, vill man inte gärna
se helvita Jack Russell terriers.
Det gamla talesättet "en bra häst
kan inte ha en dålig färg" gäller även för Jack Russell, utom att en Jack
Russell kan inte ha en dålig färg om den inte är brindle.
För att
illustrera de olika färgerna i teckningarna används följande:
|
|
|
|
Skillnader och likheter
mellan
Jack
Russell terrier
och
Parson Russell
terrier
av Dr Margaret T. Giles BV Sc
Allrounddomare och uppfödare av
Jack Russell terrier i 8 år
Översatt från engelska av Siv
Jernhake
Att
framföra åsikten att Jack Russell terrier endast är en mindre version av Parson
Russell terrier är ett felaktigt påstående. Jack Russell är en rektangulär
terrier, vars proportioner tydligt beskrivs i standardens text; kroppen skall
vara längre än den är hög. Detta till skillnad från Parson Russell terrier, som
skall vara kvadratisk. Således har vi att göra med två raser med olika
proportioner, en kvadratisk och en mer rektangulär.
Vidare uppvisar de båda rasernas
huvuden vissa likheter i proportionerna, då nospartiet skall vara något kortare
än skallen. Stopet hos Parson Russell skall vara obetydligt markerat, medan det
hos Jack Russell skall vara väl markerat, men inte överdrivet. Hos Jack Russell
skall kindmuskulaturen vara väl utvecklad, men inte hos Parson
Russell.
Det
finns också smärre skillnader i öronställningen. Hos Jack Russell är både
övertippade och nedhängande öron tillåtet, medan enbart nedhängande öron är
korrekt hos Parson Russell. Det är viktigt med en viss rörlighet i Jack Russells
öron men inte hos Parson Russell.
Enligt standarden är
Jack Russell
en mindre hund, något längre, vars benlängd är lika med bröstdjupet. Nosen är
bred och något kortare än skallen och kindmuskulaturen är väl
utvecklad.
Uppförandet och karaktären är
viktig hos rasen och med den följer de jämna, fria, fjädrande
rörelserna.
Förutom att vara högre är
Parson
Russell också mer kvadratisk och ger därför intryck av att vara högre på benen.
Proportionerna i huvudet liknar Jack Russell terrierns, men stopet är grundare
och kindmuskulaturen skall inte vara så markerad utan huvudet gör ett smalare
intryck. Öronens rörlighet nämns inte och de får inte vara övertippade.
Dessa båda raser har naturligtvis
gemensamma egenskaper som t ex att man skall kunna "spanna" bröstkorgen, något
som är viktigt på grythundar.
Av
ovanstående text framgår tydligt att Jack Russell och Parson Russell aldrig kan
betraktas som en större och en mindre variant av samma ras. Om man gör det är
man okunnig.
 |
|
