EN JACK RUSSELLS SYN PÅ SIN HISTORIA
(av Erica Wilkens genom Malung Mulgas ögon)

VOV! VOV! YIP! YIP!
"Vilken härlig dag det har varit. Jag har inte haft så roligt på år och dag. Men kom nu kamrater, dags att dra sig hemåt! Några av våra människor ser uttröttade ut, dom är inte lika vältränade som vi är. Är det inte märkligt hur noga de är med vår uppfödning och mat jämfört med deras egen? Har ni någonsin sett så anskrämlig mat de åt till lunch?"

Ett skuttande gäng Jack Russell terrier lämnade grytet och följde sin flockledare, medan de skakade och ruskade sina pälsar i farten.
Och Malung Mulga hade egenskaperna som gjorde honom till deras självklara ledare. Modet som krävs för att driva ut räven ur grytet, att inte rygga tillbaka när geväret smäller; de snälla intelligenta ögonen, alltid vaksamma mot faror från motorfordon som kan hota kamraterna, eller inkräktare som kan hota familjens barn; den praktiska, hårda pälsen och fyrkantiga, grävande tassarna, nedsmutsad av lera efter mötet med bytet, men snabbt som blixten torr och ren för att visas på hundutställning eller sitta i famnen… det är vad som begärs av den här rasen.
För Mulgas föräldrar, Max och Muffin, hade bägge stolta det största namnet av dem alla i sin australiska stamtavla – Johnnie 500 – bara tre generationer tillbaka.

"Berätta sagan om Johnnie 500" var valparnas vanligast förekommande önskning som godnattsaga. För särskilt genom linjen Johnnie 500, hade deras utsökta Jack Russell egenskaper blivit grundlagda i detta underbara land hemsökt av skadedjur. Ja, de visade upp sig med sina ägare på hundutställningar. Men samma ägare kunde också klä sig förståndigt i jackor och gummistövlar, för att låta dem spåra genom bäckar och över kullar, sökande efter rävar, kaniner, råttor och ohyra som plågade bönderna.

"Det var en gång för länge sedan, långt bort över oceanerna, två Jack Russell terrier som klev ombord med sina ägare, familjen George Adams. Bubble hade en sträv päls och Squeak var släthårig. De bosatte sig vid Ocean Grove.
Vid den tiden kom också en ny guvernör till Victoria, Major-General Sir Rohan Delacombe och han hade med sig hela sin familj, deras två Jack Russell terrier och en labrador, vilkas fotografier var i alla tidningar.
En klok jordägare som hade problem med rävar, såg fotografierna och sade: "Det här är vad vi behöver i Australien!" Så han sökte upp George Adams och köpte en hanvalp från hans första kull. Oturligt nog var inte andra jordägare lika förutseende och bröderna och systrarna i kullen såldes som sällskapshundar. Men Noel Wettenhall, den förutseende bonden från Learmonth, startade Koonda Kennels med denna valp som han gav namnet Johnnie och blev registrerad som nummer 500.
Nå, nere i västra Victoria fanns det några ridande jordägare som insåg värdet av Jack Russell terrier för att jaga rävarna och kaninerna som terroriserade deras djur. För de hade sett dem arbeta med de engelska jaktlagen tillsammans med deras foxhounds, som var för stora för att gå ned i gryten och driva ut räven.
Så familjen Roycroft tog emot några gåvor från the Duke of Beaufort’s och the Duchess of Bedford’s jaktlinjer och Hardy, Kiss Me Kate, Judy och Shandy var snart på väg över oceanerna till det stora Bruna Landet. Familjen Dennis köpte Peter Piper, använd i stor utsträckning.

Under tiden i New South Wales, var familjen Beckett på väg att återvända till England, missbelåtna med jakten som Australien erbjöd deras Jack Russell terrier. Emellertid tipsade Johnnie 500 sin kloke ägare om att titta på dem i karantänen och köpa två valpar från deras kull, födda i Australien. Noel Wettenhalls Jill och Johnnie 500 fick sex kullar med valpar, så snart var populationen av Jack Russell terrier på uppåtgång i Australien. Noel importerade sedan Bim år 1976, för att fortsätta Koonda linjen, han var Best in Jack Russell Show två gånger. Bim var uppfödd av Mr och Mrs Hastings i Chesire, som lagt sig vinn om att behålla storleken 11 ½ inch.

Pandora, Jeremy, IBM Cosmo två gånger Best in Jack Russell Show, Skipper Saville, alla är stora namn i den australiska Jack Russell historien.
Julie Edwards är uppfödare till många utmärkta avelshundar, som nu tillför framgång åt blodslinjer till dags dato. Bradford Johnnie var far till några utmärkta arbetande hundar. Malung Max, ägd av Bill Harris, har varit en utställningsvinnare tillika en utmärkt arbetande hund.
Shirley Foster och hennes pappa Bert Donehue har varit framgångsrika på utställningar och i arbete på fälten med sina Haven Park linjer. Wypanda producerade ett flertal avelshundar för Ian Grigg. Dubbsvillelinjen kommer att sakna Bev Dubbers kunskaper om uppfödning, hon föredrog mycket typlika släta utställningshundar.
Jim Reeves har tillfört mycket via Millbrook Bomber genom sitt intresse för de bästa arbetande hundarna, likaså Gary Harding, en annan uppfödare av duktiga arbetande hundar.
Och Peter och Liz Downey med de mångsidiga Sam och Ralph, kunde jaga räv ena dagen och hoppa högt och ställas ut nästa. Och naturligtvis Snowy från Bill Harris, som utan tvekan är en av de bästa gryt och arbetande hundarna jag har haft nöjet att känna.

"Och under tiden, mina sömntutor, vilar inte vår egen Malung familj från Erica Wilkens på lagrarna över framgångarna med rasens första champion i Australien, Malung Jim Beam. Ni är ju några lovande ungdomar själva."
Och Mulga tassade tyst iväg, medan valparna drömde om kommande spännande dagar.

Fritt översatt med tillstånd från författaren.